Posted in Saarloos Wolfhond on June 2, 2012 by saarloos

This post may upset some people but before you judge me and go crazy I just want to say that I LOVE Saarloos Wolfhond, and I really hope that I will be able to share the rest of my life with these dogs. But I will never, ever glorify the breed, I think people have to love them and accept them for what they truly are.

Storm and Hera had an argument a few days ago…or  I guess you could call it a minor fight.  We manage to grab them pretty fast and, after some persuasion, separate them so neither one of them got any real injuries. Now they are almost back to normal again, sleeping side by side etc but I keep a close eye on them.  This is the second time the two little grey girls “fight” and unfortunately I don’t think it’s the last.

We’ve been through this before when our boys started to fight about 3 years ago, and back then it made me feel like a total failure and the worst SWH owner in the world. You see, according to almost every page with SWH info dogs of this breed get along with almost any dog at any time. So, it had to be my fault….right?!

But apparently they do fight sometimes, I’ve experienced it, some of my friends have and some of their friends etc so it probably happens more often than you would think..people just don’t talk about it. And why???

Well, since SWHs never fight I guess many feel the same way I did, so you just shut up and try to hide it. Another reason might be that if you go public and tell the world that your SWHs been fighting people immediately start talking behind your back, trying to find something or someone to blame. And it can be anything from; the dogs have bad genes, bad breeder, bad upbringing etc.. to you’re a bad leader..  Why can’t we just accept that things like this happens (and it’s a rather “natural” behavior too) and talk about it? It may help both dogs and owners in the future..

Some advice from me, based on MY experience. 😉

  1. Don’t get two dogs of the same sex unless you can have them separated IF shit happens. It may work (and most likely will the first years) but it’s good to be prepared for the worst.
  2. If your dogs start to fight, “strangle” them. It may sound brutal but most dogs will let go when they can’t breathe. And if they don’t let go then, they will when they pass out. 




Posted in Saarloos Wolfhond on May 26, 2012 by saarloos

Oh shit….sometimes I just want to give up and let go of everything that has anything to do with Saarloos Wolfhond. (well, except for my own dogs then) That world can be SO frustrating sometimes and it sure takes a lot of time and energy from me.

I had that feeling last night and as I pushed the off button on my computer I just thought: To hell with it all… I went to bed and as I laid there with a million thought running through my head Hera jumped up beside me, she lay down and placed her beautiful head on my chest, sighed deeply and fell asleep.
And I knew that I will never give up and never, ever quit doing what I’m doing. I’ll keep on fighting, I owe it to them.

The beauty of a single hair…

Posted in Saarloos Wolfhond with tags on January 3, 2012 by saarloos

We live in a very stressful time, we’re always on the run, always doing things, having plans for the next hour/day/week/year, always available by phone/mail and to do nothing at all is almost ugly/bad these days. But it seems like we often miss the small amazing things in life due all this stress. I try to find the time to do nothing at all with my dogs and I think it’s really important for both them and me. Whenever I can I take a dog or four and lie down on the floor, the sofa, the bed and just relax. Maybe I give them a little massage and when they fall asleep I study them carefully..

I watch their beautiful paws, the texture of their noses, the rounded tips of their ears and I get lost in their beautiful fur.. A single hair can have two or three different colors, white at the bottom, more red/brown in the middle and it finishes off with a black tip. When it’s growing, how does it know when to change color? And how does it know where to grow? Sure, every now and then you find a little hair that seems to be lost but over all they end up in the exact right place…..amazing.

And yes I know, you can explain all this using long scientific words, talk about DNA, heredity etc but when I’m lying there studying my dogs I don’t want to know and I really don’t care.. I just want to lay there and be amazed by how perfect and beautiful they are, down to every single hair.



Skönheten i ett hårstrå…

Vi lever I en otroligt stressig tid, vi är alltid på sprang, har alltid något att göra, har planer för kommande time/dag/vecka/år, är alltid tillgängliga via mail/mobil och att inte göra något alls är I dagsläget nästan något fult. Men det verkar som att vi ofta missar de små fantastiska sakerna här i livet genom att stressa runt som vi gör. Jag försöker hitta tid till att göra inget alls med mina hundar och jag tror att det är viktigt för både dem och mig. Närhelst jag kan tar jag en hund eller fyra och lägger mig på golvet, soffan, sängen och bara är. Kanske ger jag dem lite massage och när de sedan somnar passar jag på att studera dem ingående.

Jag studerar deras vackra tassar, strukturen på deras nosar, den rundade toppen på deras öron och jag blir helt förlorad i deras päls. Ett ensamt hårstrå kan bestå av två eller tre färger, vitt i botten, lite mer röd/brunt i mitten och sedan avslutas det med en svart topp. När det växer, hur vet det då när det skall byta färg? Och hur vet det vart det skall växa?? Visst, då och då hittar man ett hårstår som verkar ha gått vilse men generellt sett hamnar de alla på exakt rätt plats…fantastiskt.

Och ja, jag vet att allt detta kan förklaras genom att använda en massa långa vetenskapliga ord, prata om DNA, arv osv men när jag ligger där och studerar mina hundar så vill jag inte veta och jag bryr mig heller inte om det… Jag vill bara ligga där och förundras över hur perfekta och vackra de är, ned till minsta lilla hårstrå.


The end…and a new beginning…

Posted in Saarloos Wolfhond on December 31, 2011 by saarloos

New Year ’s Eve… the final day of 2011 and the day when most people look back upon what’s been and forward to what the next year will bring.

It’s been a rather tuff year for us. 2010 ended with the brutal death of Kevins mother which meant that 2011 started with funerals, trials, estate inventory, paperwork etc etc.. The “Little-man” needed a lot of support and help during this time (of course) and Kim and I sort of got lost in it all. Then there was unemployment which lead to some financial difficulties, we got a real psychopath neighbor that made a mess and pretty soon I felt like an emotional wreck.

They say that “When times get rough you’ll find out who your real friends are.”..and I got a quite brutal awakening this year. I suddenly realized that people I’ve known for years and considered to be really close, good friends actually weren’t more than “people I know”. And no matter how hard I tried, my best would never be good enough for them, a painful discovery..

I don’t know, maybe it’s all my fault? I guess I can be a bit demanding when it comes to friends and friendship. I always try to be there when my friends need me and help them in any way I can. And even if I don’t expect them to do the same for me I do expect some type of appreciation so that I know that what I did actually meant something. Maybe that’s too much to ask for? Anyway, now that I know I can move on and waste my time and energy on someone/something else.

2011 haven’t been all pitch black though.. We had guests from Japan, made new friends, Kim got his driver’s license, The Swedish Saarloos Wolfhound & Ceskoslovensky Vlcak club had a great annual meeting and so on.. Those are the things I’ll remember when I look back.

Tomorrow it’s 2012 and as most people I have dreams, hopes and plans for the upcoming year, for both us and the dogs. I really don’t want to share it with the entire world (I’m learning ;)) so I’ll just tell friends and family in personal.

I wish you all a happy new year. I hope that you, your family, friends and animals all stay happy and healthy. That your plans and dreams become true and that you have a really good time with all your loved ones!


Slutet…och en ny början…

Nyårsafton.. sista dagen 2011 och den dagen då folk blickar tillbaka på vad som har varit och framåt på vad som komma skall.

Det har varit ett ganska tufft år för oss. 2010 avslutades med Kevins mammas brutala död vilket ledde till att 2011 startade med begravning, rättegång, bouppteckning, pappersarbete osv osv.. Under den här tiden behövde ”Lille-man” självklart massa stöd och hjälp, vilket gjorde att Kim och jag liksom hamnade vid sidan om. Sen drabbades vi av arbetslöshet, vilket ledde till en del ekonomiska svårigheter, vi fick en galen granne som ställde till en hel del och ganska snart kände jag mig som en känslomässigt vrak.

Man brukar säga att; “I nöden prövas vännen”..och jag fick ett ganska brutalt uppvaknande i år. Jag upptäckte plötsligt att folk jag hade känt i flera år och klassat som nära, goda vänner egentligen inte var mer än ”bekanta”. Och hur mycket jag än försökte så skulle mitt bästa aldrig bli gott nog för dem, ganska smärtsam upptäckt..

Jag vet inte, kanske är det mitt fel? Jag antar att jag kan vara en smula krävande när det gäller vänner och vänskap. Jag försöker alltid vara där för mina vänner och ställa upp och hjälpa dem så gott jag kan., och även om jag inte direkt kräver att de gör det samma för mig så förväntar jag mig ändå någon form av uppskattning som tecken på att det jag har gjort faktiskt betyder något för dem. Kanske är det för mycket begärt?? Nåväl, nu när jag vet kan jag gå vidare och slösa min tid och energi på någon/något annat.

2011 har dock inte varit helt nattsvart.. Vi hade besök ifrån Japan, fick nya vänner, Kim fick körkort, Svenska Saarloos Wolfhound & Ceskoslovensky Vlcak klubben hade ett fantastiskt årsmöte osv.. Det är de sakerna jag kommer att komma ihåg när jag tänker tillbaka.

Imorgon är det 2012 och precis som de flesta andra har jag drömmar, förhoppningar och planer när det gäller det kommande året, både när det gäller oss och hundarna. Då jag inte vill dela det med hela världen (jag lär mig ;)) kommer jag berätta det för nära och kära privat istället.

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År. Jag hoppas att du, din familj, dina vänner och djur kommer att vara lyckliga och friska. Att dina planer och drömmar går i uppfyllelse och att du har det riktigt bra ihop med nära och kära!


What a night…/Vilken jävla natt…

Posted in Uncategorized on November 9, 2011 by saarloos

(svensk version längre ned)

What a night…. (and please don’t do a spell check on this, I’m to tiered to care…)

I have a tendency to go to bed too late at night, which means I’m having trouble getting up in the morning. Yesterday I decided to go to bed in time for once and this is what happened. At half past 11 I had some thoughts about going down to the neighbor and kick his ass, he was playing Battle Field and obviously he’s not really good at it because he was screaming and cursing. I tried to ignore it and almost fell asleep when I heard some loud noises from the apartment above.

The neighbors above got kicked out/ran away from their apartment 1-2 weeks ago and now they had sneaked back to get some off the stuff they left behind. Their sneaking skills obviously were as good as our other neighbors’ Battle Field skills so there was no chance in hell I could sleep. And suddenly everything in our apartment went black…and I mean everything. (the fridge, the aquarium etc…) So, to find out if it was caused by a blackout or a broken fuse I had to get out of bed.

I put some clothes on and went out to the stairs, since the light was working there it couldn’t be a blackout. Went up to the fuse box and there’s our Battle Field playing neighbor, staring at the fuse box. The power went out in his apartment too (oh, in the middle of the game…what a pity….) and he tried to locate the broken fuse/fuses but he couldn’t find them… He is not that clever so I just asked him to move and then I screwed the main fuse for each apartment back in place…..voilà….

I went back down to us and found out that Kim was “up and running” too.. (hard to sleep in all that noise) I told him what happened and he decided to go upstairs and try to figure out which main fuse that belonged to the “abandoned” apartment and remove it, just in case they had left the stove on or something.  He did it, came back down and we all went to bed.

After 5-10 minutes Kim started to scream “-No, no, NOOOO” and he more or less threw Storm off the bed……seconds after that Storm threw up. (I gave them some HUGE smoked bones the other day and I will NEVER, EVER do that again…been cleaning up vomit and poop for 24 hours). We got out of bed, cleaned up the mess and back to bed again.

I almost fell asleep when Frost suddenly jumped up and started to look out the window. I thought the “maniacs” were back to get some more stuff from the apartment but I couldn’t hear anything. Frost probably didn’t hear anything either because he jumped down and pooped on the floor.. (did I mentioned that I NEVER, EVER will give them smoked bones again??) Same procedure all over again, out of bed, clean up the mess, back to bed again and FINALLY peace and quiet.

I’m tiered today and I DESPERATELY want to move to a house on the country side.



Vilken jävla natt…

Jag har en viss tendens till att gå och lägga mig försent vilket resulterar I att jag inte kommer upp på morgonen. I går beslöt jag mig för att lägga mig i tid och då utspelar sig följande.

Hal elva hade jag stora planer på att gå ned till grannen under och ge honom en smäll, han spelade Battle Field och tydligen är han inte så duktig på det med tanke på hur han skrek och svor.  Jag försökte ignorera det och lyckades nästan somna när jag hörde massa ljud från lägenheten ovanför.

Grannarna ovanför blev avhysta/stack från den lägenheten för 1-2 veckor sedan och nu hade de tydligen smugit tillbaka för att hämta lite av sakerna de hade lämnat kvar. Då de uppenbarligen var lika duktiga på att smyga som grannen nedanför var på Battle Field så vad det lögn i helvete att sova. Och plötsligt blev allt i vår lägenhet svart…och då menar jag allt. (frysen, akvariet osv..) Så, för att få reda på om det var strömavbrott eller en propp som hade gått var jag tvungen att gå ur sängen.

Jag drog på mig lite kläder och gick ut i trappuppgången, då lamporna därute lyste så var det ju inte strömavbrott i alla fall. Gick upp till proppskåpet och där står vår battle Field spelande granne och fånstirrar in i proppskåpet. Strömmen hade gått i hans lägenhet med (ååå, mitt i spelandet…va synd…) och han försökte lokalisera vilken/vilka proppar som var trasiga men han kunde inte hitta den/dem. Han är kanske inte den smartaste i världen så jag bad honom flytta på sig och sen skruvade jag tillbaka huvudproppen för var och en av lägenheterna i huset…vóila… 

Jag gick tillbaka ned till oss och upptäckte att Kim var uppe och vaken med. (svårt att sova i det där oväsendet) Jag berättade vad som hade hänt och han bestämde sig för att gå upp och se om han kunde klura ut vilken propp som gick till den övergivna lägenheten ovanför och skruva loss den, om ifall att de nu hade lämnat spisen på eller något sådant. Kim fixade det, kom sedan tillbaka och vi gick alla och la oss igen.

Efter 5-10 minuter börjar Kim skrika “-Nej, nej, NEEEEJ” och han mer eller mindre kastar ned Storm från sängen…sekunder efter det spyr Storm på golvet. (jag gav dem GIGANTISKA rökta ben häromdagen och jag kommer ALDRIG NÅGONSIN göra det igen…har torkat skit och spya 24 timmar) Vi städade upp eländet och la oss igen.  

Jag hade nästan somnat när Frost plötsligt hoppar upp och börjar stirra ut genom fönstret. Jag trodde först att galningarna var tillbaka för att hämta lite mer saker från lägenheten men jag kunde inte höra något. Frost hörde tydligen inget heller för han hoppade ned och satte sig och sket på golvet.. (nämnde jag att jag ALDRIG NÅGONSIN skall ge dem rökta ben igen???) Samma procedur igen, upp ur sängen, städa upp eländet, tillbaka ned i sängen och ÄNTLIGEN lugn och ro.

Jag är trött idag och är i desperat behov av att flytta ut till ett hus på landet.


Will we ever learn….?

Posted in Uncategorized with tags , , on October 19, 2011 by saarloos

About 200 years ago we had a lot of wolves in Sweden…. A LOT!! Several thousands of these magnificent animals roamed our country….but then we decided to wipe them out. 6790 wolves were killed here between the years 1827 and 1839, 1966 there were at maximum 10 wolves left and 1980 they were presumed to be totally extinct.

Now we’ve been given a second chance, the wolves are back and we have the chance to correct the mistake our ancestors did….but unfortunately it seems like the history will repeat itself.

Most of our wolves live in the middle of Sweden which might seem a bit strange, the wilderness up north would probably be perfect for a lot of them but there we have the reindeer grazing district (it actually covers 54% of Sweden) and the chances for a wolf to survive there is …almost zero to none. So, no wolves up there.

It’s been kind of empty down south too until now.  Since the end of May 2011 a female wolf has been staying in Kronobergs County in the province of Småland. They have named her Kynna and she is a genetically important wolf who roams her territory and waiting for a male so with a bit of luck we could have nice pack of wolves here in the future. If it wasn’t for one thing…Kynna  is going to die.

After she’s been attacking/killing about 20 sheep’s farmers applied for protective hunting, the Swedish Environmental Protection Agency said yes and the hunt will start on Thursday (20/10). I don’t mean to make light of the fact it can be really hard to lose livestock, hunting dogs etc  but in a way, don’t  we only have ourselves to blame?! If we hadn’t killed almost every wolf in Sweden about 200 years ago I guess we wouldn’t sit here today with bad (or no) fencing, no livestock protection dogs etc.. We would have been prepared because wolves would have been a natural part of our lives…or?!

If I had chickens and a fox made its way in to the henhouse and killed several of them should I blame the fox?! Or should I blame myself for doing such a shitty job protecting my animals?? For me the answer is very clear..

Right now I’m hoping for a miracle…I hope that people will wake up and realize that the wolves belong here , that Kynna, in some miraculous way, manage to escape the hunters until the 4th of November and that we humans will learn to live WITH the nature instead of fighting it.


Me like…..

Posted in Saarloos Wolfhond on October 3, 2011 by saarloos

I just rediscovered Nemi, a GREAT Norwegian comic strip written and drawn by Lise Myhre.